Han var 160 centimeter lång, byggd som en tioåring och bar en buskig mustasch med fler hårstrån än vad många män i hans ålder har på huvudet.
Jag placerade honom någonstans mellan 50 och 60 år.
Mr Anagupta satt på plats 1F på Air Arabias flygning från Sharjah till Chennai, platsen bredvid min. Han hälsade med en försynt nickning när vi satte oss, men sa sedan inget mer.
När jag fyllde i inresekortet kände jag hur han sneglade på mig. Penna, han saknar penna, insåg jag. Och erbjöd honom min.
Men Mr Anagupta skakade på huvudet, pekade på pennan, sedan på mig och räckte fram sitt inresekort.
"Vill du ha hjälp?", frågade jag. Han nickade.
Mr Anagupta var född i Trivandrum, eller Thiruvananthapuram som den sydindiska staden nu heter. Att bokstavsfälten under födelseort skulle räcka till fanns bara inte. Jag kom till Thiruvananth- sedan var det slut på papper.
Nuvarande bostadsort skulle också fyllas i. Jag frågade Mr Anagupta:
"Bor du i Dubai eller i Indien?"
"Yes"
Jag skrev Dubai.
Kommen till raden för födelsdatum, bläddrade jag upp hans (handskrivna!) indiska pass. Mr Anagupta var född 1972.
Ett år äldre än mina 35 alltså. Jag häpnade – och kollade i smyg på honom igen. Kanske att 50-60 hade varit en överdrift, men 36 år?
Lärdomen av resan blev: skaffa aldrig mustasch. Och bo inte på en ort med fler än 12 bokstäver i namnet om du vill göra indiska inresekort rättvisa.