För första gången ångrar jag så smått att mitt eget bröllop var ganska småskaligt. Jag borde ju ha ridit på en elefant, som den här mannen.
Vi bor granne med Sheraton Hua Hin, ett finfint hotell som emellanåt får riktigt hård kritik på Tripadvisor av tidigare gäster. Missnöjet har en gemensam nämnare: gästerna hade oturen att bo på hotellet samtidigt som ett indiskt bröllop pågick. Något som tydligen är vanligare än man kan tro.
När jag läste kommentarerna tänkte jag att folk nog överdrev lite grann. Visst, det festas och dansas, men hur illa kan det vara?
Visar bara hur lite jag vet om indiska bröllop.
De senaste tre dagarna har vi på avstånd hört trummor, fyrverkerier, dansmusik (allt från indisk trance till Gangnam Style) och när vi igår promenerade genom Sheraton hade det indiska bröllopet koloniserat hela anläggningen.
Ytan för solstolar hade ersatts av isskulpturer och bardiskar, poolrestaurangen var stängd (bokad av bröllopssällskapet) och – lyssna på det här – honnörsbordet till avslutningsmiddagen var placerat på en dekorerad plattform mitt i hotellets evighetspool. Golv, väggar, tak klädda i girlanger, tunga tygstycken och blommor. En mobil luftkonditioneringsapparat i varje hörn.
Om jag hade bokat in en avslappnande minisemester på Sheraton Hua Hin just de här dagarna, skulle jag nog också ha skrivit av mig mina aggressioner på Tripadvisor efteråt.
Nu gör jag inte det. Istället fick vi ryckas med av bröllopssällskapets sista promenad igår kväll. Följet gick från lobbyn till stranden på den gångväg som skiljer vårt hus från Sheraton.
På den cirka 500 meter långa sträckan fanns tre vätskedepåer (läs: barbord med whisky och gin & tonic). En pick-up med skorrande, dunkande högtalare rullade framför det dansande tåget. Tänk dig en prideparad med vackra kvinnor i böljande saris och svettiga män i maharadjakostymer, så förstår du.
Sist kom brudgummen. Stolt som en tupp … på en elefant.
Klicka på play och vänta 20 sekunder.