Hon är en fager figur, moder jord. Smyckad med fler sköna platser än vi hinner uppleva, hur mycket vi än reser. Jag har sett några av dom, men ingen annan påverkade mig som den här.
Ilulissat, augusti 2009. Jag tar ryggsäck och kamera, vandrar genom den lilla staden förbi skällande draghundar och färgglada hus. Uppåt, utåt. Mot isfjorden går en vältrampad stig.
När jag når klipporna på kanten till fjorden väntar arktis i extra brett storbildsformat. Havet ligger blankt, på de stora isbergen spelar en kämpande sol som försöker bryta fram ur mörka moln. Ett regnväder har precis dragit bort.
På en bänk, med planetens kanske vackraste utsikt, sitter en gammal man.
Mockajacka, ljusbruna chinos och en grön Tuborg i handen. Mannen är i 70-årsåldern, solbränd och rakryggad med kråksparkar som djupa diken runt ögonen. Han sitter på en sliten träbänk, ensam med berghällarna, måsarna och panoramat över en fjord fylld med enorma glittrande, soldränkta isberg.
Hans Möller har varit på kalas för sitt barnbarn som bor i Ilulissat. Flickan fyllde sju år och i ryggsäcken har han resterna från fikat: fryst valkött skuret i små godisbitar.
Så skrev jag då, i ett reportage som publicerades i flera tidningar, bland annat här. Och fortsatte:
– Vill du smaka lite mattak? frågar han efter en stund.
Vi har pratat om Grönland och Danmark, om Stockholm som han besökte en gång i ungdomen, och han har berättat hur fel han anser att restriktionerna kring valjakt är. Jag tackar nyfiket ja.
Fem minuter senare har jag fortfarande mattak i munnen. Mattak är en bit hud från narval med en köttslamsa kvar på insidan. Den grönländska delikatessen går bara inte att tugga ner. Smaken och konsistensen liknar inget jag känt tidigare. Lite kadaver, en gnutta jord, slemmigt, kallt.
Mina ögon tåras, Hans Möller skrattar. Säger att det är något man måste lära sig att tycka om, men att det är bra mat. Nyttigt. Och förklaringen till att grönländska skolbarn förvånade danska tandläkare när de på 1950-talet kom till ön för att undersöka befolkningens munhälsa. Att tugga det råa valköttet hade gjort tänderna starka och rena.
Ilulissats isfjord är fyra mil lång, världsarvslistad sedan 2004, och en plats vars skönhet tar andan även ur den mest förhärdade storstadsbo. Är du bara en gnutta naturintresserad placeras isfjorden snabbt på samma lista som savannerna i Afrika, Himalayas berg, eller Borneos regnskogar.
Ofta händer det att jag minns den där förmiddagen i isfjorden. Suget i magen. Upptäckarlusten. Häpnaden inför det orimligt vackra.
Och längtan tillbaka är stor, fram för allt på sommaren när draget till arktiska miljöer är större än till stränder och värme.
Grönland har den ovanliga kombinationen av att vara exotiskt trots att det ligger geografiskt nära. Flygresan från Köpenhamn till Kangerlussuaq tar inte mer än drygt tre timmar, men scenbytet är värdigt en fyra gånger så lång interkontinental långresa. Första besöket i Grönland gav mig en större verklighetskrock än min första resa till Asien.
Så res långt norrut någon sommar! Byt medelhavsbad mot myskoxar, glass mot glaciärer, isfrappé mot isberg och kom hem fullmatad med känslor, tankar och minnen som verkligen stannar kvar.
Ett tips: boka i tid. Air Greenland tar mellan 8000 och 10 000 för en tur/retur från Kastrup till Grönland om du bokar tidigt. Den som väntar får räkna med det dubbla.
Låter det dyrt? Tja, kanske om man ser till flygresans längd kontra pris.
Räknar man upplevelser per krona är det väldigt prisvärt.