UD hävde i förra veckan sin avrådan från resor till Burma. Den cyklondrabbade militärdiktaturen norr om Thailand anses alltså åter säker att besöka.
En samarbetsorganisation för burmesiska resebyråer har föreslagit för juntan att landet inför direktvisering vid ankomst för utländska besökare. Och från Bangkok finns direktflyg till Rangoon med ett flertal bolag.
Tre saker som talar för en resa till Sydostasiens minst besökta land, alltså.
Jag är lockad, det erkänner jag. Jag vill se hur sandstränderna längs kusten ser ut idag (den kust landet delar med Thailand), innan demokratiseringen som förhoppningsvis kommer snart. För med demokrati kommer ökad turism, småningom.
Ett besök i Burma idag kan vara en chans att se hur Thailand var för 30 år sedan.
Men bör jag åka? Finns det något sätt att besöka Burma på som inte gynnar juntan, kan jag se till att mina pengar hamnar där de bäst behövs? Tveksamt i ett land där militärdiktaturen äger hotell och företag, där utländska bolag bara får göra affärer som samarbetspartners med generalerna.
Så jag väntar. Och drömmer om resmål med exotiska namn, som Mandalay, Bagan, Kengtung och Mrauk U.
Wikitravel har omfattande information om hur det är att resa i Burma, för den som inte vill vänta.