"Don’t Tell My Mother" kan vara den bästa rese-tv som gjorts, någonsin.
Programmet (det går på National Geographic) häromkvällen där programledaren Diego Buñuel besökte Iran gav perspektiv på landet som jag aldrig tidigare fått.
Vem visste till exempel att det finns en stor judisk församling i Teheran (25 synagogor tror jag det var), att basket är näst intill en nationalsport och att Iran faktiskt har amerikanska basketspelare, ett tjugotal, i sin basketliga? Inte jag.
Intervjun med en basketspelare från Texas, över en kopp te på ett av Teherans kaféer, var en kontrastmättad ögonöppnare.
Krydda det med kvinnliga taxiförare, som kör taxibilar bara för
kvinnor, och en lektion i hur kvinnor i olika länder bär sin hijab,
slöja. Det är stor skillnad på Iran och Libanon, exempelvis. Vem visste?
Programmet avslutades med en tur i patrullbåt på Kaspiska havet, på
jakt efter de som tjuvfiskar stör. Den dyra iranska kaviaren har skapat
en stor svart marknad som myndigheterna försöker stävja. Vem hade en
aning?
Diego Buñuel har bestämt sig för att ge en nyanserad bild av
länder där han tidigare jobbat som utrikeskorrespondent för fransk tv,
en bild som "sträcker sig långt över dagliga nyhetsrapporter", enligt National Geographics programinformation.
Att döma av reportaget från Iran lyckas han alldeles utmärkt. Jag ser redan fram emot nästa. Smakprov finns i form av videoklipp på National Geographics webbplats.
Namnet på programmet kommer från att Diego alltid brukade säga till
redaktionen, innan han gav sig iväg på uppdrag till ett farligt land:
"Berätta inte för min mamma att jag är i …".
Kolla in klippet om den pakistanska skönhetssalongen där alla anställda
är kvinnor som vanställts av syraattacker. Inte direkt När &
Fjärran eller Packat och Klart.
Men fantastisk tv.